Språkmangfald i Norden

Svensk i Sverige, dansk i Danmark og norsk i Noreg, det er språka i Norden. Eller er det ikkje slik?

Det finst fleire språk i kvart land enn kva ein kan få inntrykk av. Dette er ikkje noko sernordisk, det finst knapt noko land i verda som berre har eitt språk. Språk er identitet, språket seier noko om kven me er og kva me høyrer til. Å gjera språk usynlege i det «offisielle biletet» av landet, usynleggjer menneske.

Mikael Niemi skriv om korleis det er å vera tornedalsfinsk i Sverige i boka Populärmusikk från Vittula:

«Vi var inga. Våra föräldrar var inga. Våra förfäder hade betytt noll och intet för den svenska historien. Våra efternamn kunde inte stavas, än mindre uttalas av det fåtal lärarvikarier som sökte sig upp från det riktiga Sverige. Ingen av oss tordes skriva till «Upp till tretton» eftersom Ulf Elfving skulle tro vi var finnar. Våra hembyar var för små för att synas på kartorna. Vi kunde knappt ens försörja oss själva utan levde på bidrag. Vi såg familjejordbruken dö och ängarna bli överväxta av sly, vi såg den sista timmerflottningen på Torneälven och sedan aldrig mer, vi såg fyrtio starka skogsarbetare ersättas av en enda dieselosande skotare, vi såg våra fäder hänga handskarna på spiken och resa sin väg, fösvinna på långa veckopendlingar till Kirunagruvan. Vi hade de sämsta resultaten på Standardproven i hela riket. Vi hade inget bordsskick. Vi hade mössan på oss inomhus. Vi plockade aldrig svamp, undvek grönsaker och hade aldrig kräftskivor. Vi kunde inte konversera, inte deklamera, inte slå in presenter eller hålla tal. Vi gick med tårna utåt. Vi bröt på finska utan att vara finnar, vi bröt på svenska utan att vara svenskar.

Vi var ingenting. Det fanst bara en utväg. En endaste möjlighet om man ville bli någonting, om så det allra minsta. Nämligen att flytta. Vi lärde oss att se fram emot det, övertygade om att det var vår chans i livet, och vi lydde. I Västerås skulle man äntligen bli människa. I Lund. I Södertälje. I Arvika. I Borås. Det var en jättelik evakuering. En flyktningvåg som tömde vår bygd, och konstigt nog kändes helt frivillig. Ett osynligt krig.»

Frå «Populärmusik från Vittula» av Mikael Niemi.

I fleire av landa i Norden er det strid om språket. Det er og har vore strid om kva som er det beste færøyske språket av færøysk og dansk. Og kva er det beste norske språket av bokmål og nynorsk? Bør ein bruka samisk eller norsk om ein er same?

I Noreg har me språka nynorsk, bokmål, samisk (sør-, nord-, og lulesamisk), romani, romanes, finsk/kvensk, teiknspråk, i tillegg til mange språk frå nye minoritetar – urdu, arabisk, vietnamesisk osv. I dei andre nordiske landa finst det eit tilsvarande språkmangfald.

Norsk Målungdom har laga ei heimeside om språkmangfald for å syna fram og spreia kunnskap om språka i Norden. Norsk Målungdom gjer dette av di me veit kor viktig språk er.